mutti's blogg

Jag har tappat en skruv. Ni blir nog inte särskilt förvånade. Ni har fömodligen misstänkt att jag hade en skruv lös. Och att det var hög tid att tappa den.  

 

Själv började jag dock inte misstänka det förrän jag redan hade satt mig på mina glasögon. Och då var det för sent. Då hade den lilla lilla pludderuttskruven redan lossnat. Så det var bara att ta fram den lilla lilla pludderuttången och den lilla lilla pludderuttskruvmejseln. Och försöka skruva fast den i glasögonen igen.

 

Om ni någonsin har försökt att skruva i en liten liten pludderuttskruv med stora stora korvfingrar så vet ni. Hur sabla omöjligt det är. Men skruven hade i alla fall tur. För jag satt nämligen vid vardagsrumsbordet. Som står på en ryamatta. Så att den fega skruvfan kunde pipa iväg och gömma sig som en ett hö i en nålstack. Lika bra det. Hade han stannat så hade jag strypt honom med mina bara händer. Med korvfingrar på.

 

Att som fyrtioplussare stå på alla fyra på en ryamatta i skymningen och leta efter en skruv mindre än en amöba är faktiskt inte så himla lätt. För just det. Man behöver GLASÖGON. Suck.

 

Sara fick dock en ljusljus idé och hämtade dammsugaren. Men hallå. Sa jag. Det passar väl inte så himla bra att börja dammsuga just nu. Men hallå. Sa hon. Du ska ha den här nylonstrumpan över slangen så fastnar skruven där när du dammsuger mattan. Jaha. Sa jag. Så smart. I synnerhet när man letar efter en pludderuttskruv i en matta lurvigare än vinterben.

 

Tyvärr var det enda som fastnade i nylonstrumpan små söta dammråttbebisar, popcornkärnor, kattludd och strössel. Inga skruvar. Så ja. Jag har tappat en skruv. Och nej. Jag har inga glasögon. Men jag har i alla fall ingen skruv lös. Längre.