mutti's blogg

En av de visbyska sakerna vi köpte var en glasmojäng på Visby glasblåseri.

 

Tanken är att vi ska göra ett eget litet kretslopp. Man lägger i jord. Planterar några växter. Vattnar. Och lägger locket på. Sen bildas ett kretslopp inuti skålen så att allting sköter sig självt. Vattnet som bildas av växterna förångas, blir till kondens och så rinner vattnet ner i jorden så att växten kan suga upp vattnet igen. Jag lovar att återkomma med en bild när vi har hittat ett lämpligt offer en lämplig växt att kretsloppa.

 

Vi funderade på om vi ska tillsätta några små djur i vårt kretslopp också. En liten mask kanske. Som man kan följa i dess livscykel. När den kommer upp till himlen. Och sen kommer ner till jorden igen och återföds som skalbagge. Fast det förstås. Den kan ju återfödas som gråsäl om man har otur. För hur vet man sånt liksom. Så det kanske är bäst att hålla sig till växter. Annars måste vi ju skaffa en större glasmojäng. Mycket större.

 

Himla skönt egentligen. Man behöver ju bara titta på när växerna frodas. Ingenting som ska skötas. Ingen vattning. Perfekt för oss som inte direkt är växternas bästa vän. 

 

Våra växter här hemma får nämligen vara glada om de får en skvätt vatten någon gång i veckan. Om vi kommer ihåg. För att de ska överleva här hemma så använder vi oss av ett knep. Eller rättare sagt. Växterna använder sig av ett knep. Samma knep som vilken kidnappad stackare som helst använder för att hålla sig vid liv. Ni vet. Man talar om vad man heter. Och berättar lite om sin familj. Och om vad man tycker om att göra. Och vilka drömmar man har. För det blir ju så mycket svårare att ta livet av någon som man känner.

 

Och det är precis därför som våra växter håller sig vid liv. Carl-Jan till exempel. Som egentligen vill vara gran. Eller lilla Rut. Som har en bror som heter Rot. Ja. De små stackarna. Vi får väl hålla liv i dem en stund till nu när vi känner dem. Eller så kanske vi glasar in dem allihop. Så de får leva för evigt. Moahahahaa.