mutti's blogg

Nämen hejpådig. Det var länge sen. Ja det kan man säga. Annars då? Jo tack. Själv då? Jo tack. Och bloggen går bra? Ja det kan man säga fast egentligen inte alls.

 

Allt började nämligen för ett par månader sedan. Men jag borde nog ta det från början. Så egentligen började allt för snart fyrtiosjuochetthalvt år sedan. Då en mutti föddes. Ja det förstås. Hon var ju inte en mutti redan då. Bara en liten pludderutti. Mutti blev hon inte förrän sådär tjugotre år senare.

 

Men i alla fall. Den där dagen då mutti föddes var hennes hjärna alldeles oskyldig och oförstörd. Sen gick tiden. Tills en dag för ett par månader sedan. Och nu undrar ni säkert om varför jag var tvungen att berätta om när hjärnan och hennes mutti föddes. Och det undrar jag också.

 

Men i alla fall. För ett par månader sedan började muttis hjärna få svårt att hinna med. Den började jobba övertid. Helt utan att hennes arbetsgivare mutti hade beordrat det. Och dessutom på natten. Detta fick till följd att hjärnan blev så trött på dagen att hon nästan började se små blå flodhästar. Hennes arbetsgivare lackade naturligtvis ur. Efter att hjärnan fått sig en redig utskällning för både obeordrad övertid och regelvidriga husdjur på arbetsplatsen bestämde sig hjärnan för att strejka. Och inte nog med det. Kroppen som varit hjärnans arbetskamrat i snart fyrtiosjuochetthalvt år blev naturligtvis skitförbannad. Och tog ut sig själv i sympatistrejk. Vilket ledde till att deras arbetsgivaren blev ännu mer lack. Och svarade med en lockout.

 

Men i alla fall. Efter ett par veckors svåra förhandlingar hade dock hjärnan, kroppen och deras arbetsgivare besinnat sig lite. Och avtalade om en begränsning av arbetsbelastningen. Ingen övertid för hjärnan på nätterna alltså. Så nu jobbar både kroppen och hjärnan på i en alldeles förträffligt lagom takt på dagarna. Och tar det lugnt och pillar sig i naveln på nätterna. Hjärnan har dock inte riktigt anpassat sig ännu. Och kräver därför fortfarande lite extra omsorg. Dock har både hjärnan, kroppen och deras arbetsgivare saknat bloggen. Och så kan vi ju inte ha det.