Studentevent

I veckan har vi firat en student. Vår Johanna. För när man har överlevt tretton långa år i dagens skola så ska man självklart fira. På flak. På fest. På hak. På häst. Och på alla ställen som finns. Till exempel på mottagning hemma hos Herr och Fru Mutti. Muttagning. 
 
Och som vanligt var vi jätteduktiga på att planera hur mycket mat man behöver till en buffé. Så duktiga att det kommer att räcka till en och en halv veckas middagar. Och luncher. Men grekisk pastasallad är gott. Igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och...ja ni förstår...igen.
 
Dessutom finns ju en stor fördel med buffé. Alltså när det finns flera maträtter som ska intas (igen. Och igen. Och igen. Och igen.) För man kan ju variera sig. Lite grann i alla fall. Inom buffégränserna så att säga. Särskilt om man räknar in drickat också. Rostbiff, grekisk pastasallad och rött vin. Kycklingspett, grekisk pastasallad och vitt vin. Rostbiff, fransk potatissallad och rosévin. Rött vin, vitt vin och rosévin. Framför allt den sista kombinationen funkar finfint. Rekommenderar den dock inte till lunch. I alla fall inte en vardag. För matlådan skvimpar nog lätt över. Och arbetskamraterna tittar liksom snett på en. Eller så är det man själv som är sne. Och arbetskamraterna tittar rakt på en. Lika obehagligt dock 
 
Grattis Johanna. Igen. Och igen. Och igen.
 
Och du. Det blir rostbiff och grekisk pastasallad till middag. Eller kycklingspett och fransk potatissallad. Eller grekisk pastasallad och fransk potatissallad. Om du vill ha det lite sådär extra medelhavskt.