Osolbränna

Bra där solen. Himla fint att du trots allt kommer och hälsar på så här i slutet av sommaren. Hade ju förstås varit ännu finare om du hade tittat in lite tidigare. Typ under min semester. Men men. Jag har haft en fabulös semester i alla fall. Sådeså. Solskrälle.
 
Men det förstås. Du fladdrade ju faktiskt förbi lite sista semesterveckan. Så pass att jag till och med hann få lite solbränna. Åtminstone på benen. Eller ja. På ena benet. Vänstra smalbenet. Och jag var faktiskt riktigt glad för det. Ända tills jag insåg att det inte var solbränna. Utan ett enda stort blåmärke som hade hunnit bli lite sådär mysigt gulaktigt. Håhåjaja. För man ska inte stå på en pall som är så trasig att man måste lägga ner den på sidan och istället balansera på två av benen. Och om man nu gör det. Så ska man undvika att göra det mitt i ett nässelsnår.
 
Det slutade trots allt ganska trevligt. Pallen hämnades jag nämligen gruvligt på. (Brinn palljävel. Brinn.) Nässlorna fick jag också möjlighet att ta ut lite aggressioner på. (Soppa ska ni bli era fanskap. Soppa.) Och så fick jag ju faktiskt lite färg också. Åtminstone på vänstra smalbenet. Och det ska jag bara säga. Att även ett nässelsnår ger finfin bränna på armarna. 
 
Alternativ bränna. Minskar risk för hudcancer. Ökar risk för irritation och vredesutbrott.