mutti's blogg

Sista dagen på vår semester tog vi oss en svamppromenad. Eller rättare sagt. Först tog vi en kort svampbiltur. Sen svampparkerade vi. Och efter det tog vi en svamppromenad. Med oss hade vi en svampbrödkorg. Eftersom vi inte äger någon svampkorg. Vi var inne på en svamptvättkorg ett tag. Men den var lite väl stor tyckte vi. Och tung med alla sina smutsiga lakan, linnen och lusekoftor. Verkar ju inte så smart att släpa runt på det när man ska plocka svamp. Så det blev en svampbrödkorg.

 

Efter några kilometer på grusvägen så hade vi hittat en hel del i vägkanterna. Vägkantareller. På vägen tillbaka så gick vi in i skogen istället. Och där lyste kantarellerna med sin frånvaro inte det minsta. De lyste bara helt enkelt. Både lite här och lite där. Så vi skuttade fram från kantarell till kantarell som två små rödluvor och en varg.

 

Men till slut var brödkorgen full som en kastrull. Så det var tyvärr inget annat att göra. Än att gå hem igen. Fast utan tröja. För den var jag ju tvungen att ta av mig så vi hade någonstans att lägga alla kantareller som vi inte kunde låta bli att plocka trots att korgen var full. Och det var så jag fick veta att jag är kantarellberoende.

 

Hem kom vi hur som helst med en svampbrödkorg och en svamptröja fulla med kantareller. Så nu har det blivit lyxförrätt var och varannan dag. Kantarelltoast före spaghetti och köttfärssås. Kantarelltoast före tiominuterenkvartpizza. Kantarelltoast före korv med bröd. Kantarelltoast före kantarelltoast. Mycket gott. Men snart är det slut på lyxet. Då får det bli det gamla vanliga igen. Suck. Löjromstoast.