Fly ni bara
Imorgon är det dags för alla häxor att dra till Blåkulla. Så alla ni som känner er lite lagom häxiga kanske funderar på att följa med på färden. Gör inte det. Att åka iväg till Blåkulla över hela påskhelgen är: Så. Himla. Fegt.
Det är ju här hemma häxandet behövs. Och på arbetsplatserna. När någon inte diskar sin kaffekopp utan bara ställer den i diskhon. Zablam. Varde padda. Eller när någon pratar i sin mobil samtidigt som den tar rivna morötter i salladsbaren och spiller morötter i mitt glas. Zablam. Och för att inte tala om vägen till och från jobbet. Cigarettrökning i busskön. Zablam. Slänger sig ner på sätet mitt framför en krum åttiosjuåring. Zablam.
Även på hemmafronten kan lite småhäxerier behövas. Telefonförsäljare. Grannens snickare som snor vår parkeringsplats. Zablam. Zablam. Eller när någon bygger Empire State Building av sopor ovanpå den redan fulla soppåsen i köket bara för att man inte orkar gå ut med den. Zablam. Eller vänta. Det är ju jag som brukar göra det. Nåja. Att vara padda har ju sina fördelar. Man slipper gå ut med soporna till exempel.
Zablam