Yr i mössan
Satt och funderade på vägen hem. Och nej. Inte på tunnelbanan den här gången. I bilen. Vilket innebar att det blev lite tankeavbrott ibland för "Tror du att blinkers bara är till för att lätta upp stämningen eller?" och "Jösses Amalia lämnade du gaspedalen hemma idag?". Men däremellan funderade jag. På alla olika roller som jag har varje dag.
På jobbet blir det ju några stycken. Lite beroende på vad som behöver göras. Man rycker in lite här och där. Likadant hemma. Jag är inte bara IT-arkitekt (och designer och kravställare och systemanalytiker och testare). Jag är även mamma (och maka och sjuksköterska och terapeut och elektriker och frisör). Det gäller att inte blanda ihop dem bara. Kan ju bli lite stel stämning. Om man börjar ställa krav på sin man. Analysera sina barn. Och lösa kontaktproblem på jobbet. Ja. Eller. Det funkar nog det också förresten.
Men visst har vi alla några olika mössor som vi sätter på oss. Kanske en hel garderob full. Kan behövas när det är hela havet stormar. Fast tvärtom. När det finns för få människor. Och för många tomma mössor. Då får några av oss ta på oss fler än en mössa. För hur skulle det annars se ut. Med en sjuksköterska, terapeut, elektriker och frisör som virrar runt därhemma. Skulle bli alldeles för trångt. Och tänk så svartsjuk jag skulle bli. På den där makan. Nä. Det är nog bra ändå. Att man kan ha några olika mössor att ta på sig.
Och tröttnar jag till på allt när det blir för mycket. För många mössor. Samtidigt. Typ mösshysteri. Så sätter jag på mig terapeutmössan. Och pratar mig själv till rätta.
Mössmutti