mutti's blogg

Idag ska jag ondgöra mig över en sak. Och godgöra mig över en annan. Jag börjar med ondgörandet. Så har vi det gjort.

 

Och då säger jag bara en sak. Boxer. Vilket funkar kanonbra. Så länge man inte har den minsta kontakt med själva företaget. För varje gång jag har haft det så börjar det på samma sätt. Och slutar på samma sätt. Det börjar med "Det är tjugosju personer före dig i kö". Fortsätter med att jag efter en kisspaus, en tupplur, två koppar kaffe och en kisspaus till får hjälp med mitt ärende. Och slutar med att det trots allt blev fel. När jag fick en faktura. Som jag inte skulle få. Eller ett abonnemang. Som jag inte skulle ha. Eller ett hysteriskt sammanbrott. Som jag inte ville få. Och så får man börja om igen. "Det är tjugoåtta personer före dig i kö", kiss, lur, kaffe, kiss, hjälp, fel. Nu har jag till slut sagt upp abonnemanget helt och hållet. Två gånger naturligtvis. Kan mycket väl bli en tredje.

 

Nu tar vi godgörandet istället. Mycket bättre. Och då säger jag bara en sak. Stefan. Min käre man som just denna dag har stått ut med sin halvt tokiga fru i hela två dussin år. Och då ska man tänka på att före dess stod han ut med sin halvt tokiga fästmö i treochetthalvt år. Och före dess stod han ut med sin halvt tokiga flickvän i ettochetthalvt år. Dessutom är det samma halvtokiga människa vi pratar om. Inte tre stycken olika. Ja det är tur. Att Stefan är lite halvtokig han också. Min halvtokiga hälft. Som gör mig hel. Inte heltokig. Utan hel.