mutti's blogg

Nu har jag haft min nya räserbil till och från Åkeshov i några veckor. Och vad gör jag där då. Kan man undra. Parkerar bilen. Gör jag där. Och sen tar jag tuben till jobbet. Himla skönt. Sparar in nästan en timmes restid varje dag.

 

Idag fick jag dock skjuts till stan så då fick räsern vila hemma. Och så blev det första dagen på flera veckor som jag fick vara utan bil på hemvägen. Med tjugofem minuters extra restid. Med tråkväntan i långbusskö till jättetrångbuss. Men jag fick även uppleva en hel del saker som jag hade missat om jag gått av tuben i Åkeshov som vanligt.

 

Till exempel hade jag då inte fått uppleva den där fiolisen som gick på efter Åkeshov. Som tyckte att det inte genererades tillräckligt högt marskattsjamande från hans fiol. Utan hade med sig en högtalare på hjul så att hans elfiols skrik på hjälp kunde höras i hela vagnen. I tåget bakom. Av en lomhörd gumma. Med hörselskydd.

 

Jag hade även missat den runtomkringtrettioåriga tjejen med beige dunjacka mitt i maj. Ja alltså. Hon hade inte dunjackan mitt i maj. Hon hade dunjackan mitt på sig. Fast det är maj. Dessutom var det den där fluffelifluffiga michelinvarianten. En sån man har när det är cirka minus massor grader. Hon såg ut som en gigantisk falafel. Mycket skojsigt.

 

Sen hade jag ju inte heller fått uppleva den där killen som gick på med en påse med snabbmat. Som snabbt spred sin doft av mat så att den kändes i hela vagnen. I tåget bakom. Av en snuvig snorunge. Med näsklämma. Och det var inte det värsta. För det var att jag var så sabla hungrig att doften nästan fick mig att börja dregla. Eller rättare sagt. Den fick mig att börja dregla. Rätt flödigt också. Typ bäbis med bitring.

 

Så det var väl tur. Att jag inte hade bilen idag. Och missade allt det här skojsiga. Men imorgon blir det bil igen. Man vill ju inte ha alltför skojsigt. Alltför ofta.