Muttidagen

Igår åkte Stefan och barnen iväg och skulle köpa något. Och jag fick inte följa med. Nähä. Sa jag. Lite surt faktiskt. Jamenalltså, jag kan inte åka iväg imorgon förmiddag för jag är inte hemma då. Sa Stefan. Och tittade på mig som om jag var bara något väldigt mycket mer förvirrad än vad jag faktiskt kände mig vid just det tillfället. Aha, jag förstååår. Sa jag. Mors dag. Tänkte ju inte jag på.
 
När jag sen fnulade runt här hemma passade jag på att slänga vår zombieljung. Äntligen. Så när vi senare på eftermiddagen åkte förbi Plantagen bad jag Stefan att stanna så att jag kunde skaffa en blomma. Jag skulle ju skaffa en ny. Tänkte jag. Inte en ny zombieljung alltså. Utan en mer somrig blomma. Typ zombiepetunia. NEJ det får du INTE. Svarade Stefan. Lite surt faktiskt. (FaktiSKT. Tänk vad jag gillar ord som slutar på skt. HemSKT mycket. FantastiSKT mysigt. Testa själv. Men man måste uttala skt extra tydligt. FaktiSKT. Kanske inte helt friSKT. Men ändå.) (Lång parentes igen. Jag vet. Men ni som känner mig vet att jag gillar parenteser. Och stickspår. Förvirrar folk ganska mycket. HemSKT kul.) (Slut på parenteser.) (För den här gången.) Nähä. Sa jag. Lite besviket faktiskt.  INTE dagen före Mors dag fattaruväl. Sa Stefan. Oj hoppsan. Tänkte ju inte jag på.
 
Imorse satt jag och åt frukost i min ensamhet. Medan Stefan var ute och cyklade. Själv är jag ofta ute och cyklar. Och inte behöver jag någon cykel för det. Överraskades av att Sara kom in i köket. Bra mycket tidigare än en Sara brukar komma in i köket. Hon började plocka fram grejer ur skåpen. Tårtfat och lite annat. Men Sara vad gör du? Vad ska du med det till? Frågade jag. MEN HALLÅ, jag hade inte tänkt att du skulle vara här ens. Svarade Sara. Lite surt faktiskt. Lite som om jag var dum i huvudet faktiskt. Och jo. Det var jag nog. Lite i alla fall. För det tänkte ju inte jag på. Den här gången heller.
 
Och trots att jag är lite fast inte mycket alls egentligen dum i huvudet. Så fick jag en hemskt god jordgubbstårta och ett fantastiskt fint olivträd från alla mina fyra finisar. Tack igen sötnosar!