Nu spirar det
Såsom de ljuslängtande små vårlökarna vaknar till och långsamt krånglar sig upp mellan småsten och lerjord upp mot det okända men ljusa och fantastiska ovanför jordytan, strävar även de mest kreativa små hjärncellerna i de mörkaste vrårna i min högra hjärnhalva för att komma upp till ytan. Och ända ut till mina fingertoppar. För att nå tangentbordet på min dator. Och där. Nu lyckades de. Äntligen.
Efter en årslång dvala som skulle göra även en utbränd björn avundsjuk, så spirar inspirationen som en spirea på skolavslutning.
Jag tittar på bilderna på Mutti. Är det dags att byta. Undrar jag. Till en ny version av Mutti. Mutti 2.0. En nyare och bättre Mutti. Ja kanske det. Inser dock att att de enda nya features som denna uppgradering skulle innebära är gråare hår. Rödare kinder. Och fler hakor. Håhåjaja. Men det är kanske inte så konstigt. Så är det ju på våren. Allting byter färg. Och frodas. Så även jag. Men byta bild? Näää.
