Virrvecka

Fyradagars arbetsvecka. Vilket innebar att jag redan i måndags tog ut den lediga dagen i förskott. I min hjärna i alla fall. Vilket innebar att måndagen blev tisdag. I min hjärna i alla fall. Och så har det fortsatt. Så idag var det alltså torsdag. Eftersom det är veckans sista arbetsdag imorgon. Som ju vanligtvis är en fredag. Inte bara i min hjärna.
 
Tittade i kalendern idag och insåg att jag inte har ett enda möte inbokat imorgon. Fantastiskt. Lite luft i kalendern. Tänkte jag. Så här en fredag. Precis. En fredag. Inte konstigt att ingen ville boka möte med mig på fredag. För då har de flesta möten med kudden. Eller picnicfilten. Eller solstolen. Så eftersom det enligt alla andras hjärnor inte är fredag imorgon. Utan torsdag. Så blir det ingen luft i kalendern imorgon. Heller. Men det är väl inte så konstigt kanske. Att det är mindre luft en fyradagars arbetsvecka. Arbetsdagarnas densitet blir liksom högre. Då fem dagars möten måste trängas ihop på fyra.
 
Jag borde definitivt ha lyssnat på vad en kollega sa till mig i måndags. Att aldrig ta ut den lediga dagen i förskott. I hjärnan alltså. Utan låta den komma när den ska. I slutet på veckan. Som en trevlig och finfin överraskning. Så det tänkte jag göra nu. Eller kanske till och med tvärtom. Och tänka att det är tisdag idag. Så får jag plötsligt två extra lediga dagar istället för bara en. I min hjärna i alla fall. Och utanför min hjärna. Så har jag inte längre en jävla aning om vad det är för dag idag. Tack hjärnan.