Slingermutti
Lämnade Österrike via den slingrigaste slingervägen av dem alla. Rakt över Alperna. Och ner till andra sidan i Italien.
Och vad tror ni att jag fick se mitt uppe på toppen. Ett murmeldjur. Och en murmelbäbis. I armarna på en man med alldeles för mycket fritid. En man som ägnat sig åt att tämja murmeldjur. Så det var tama varianter alltså. Sällskapsmurmlisar. Men ändå.
När vi hade slingrat oss ner från fyra graders värme på tvåtusenfemhundra meter över havet. Så kom vi ner till trettio graders värme på inga meter alls över havet. Närmare bestämt Trieste. En promenad, en souvenirinhandling, en drink och en middag senare är vi rätt trötta. Speciellt jag och Johanna som sutttit och koncentrerat oss hårt på att bilen inte skulle störta ner från slingervägen rakt ner för stupet. Inte för att någon av oss körde. Men det är ju tanken som räknas. Dessutom kom vi ju ner lika säkert som Långben på julafton. Så vi måste ju ha gjort ett bra jobb. Hajj fajv Johanna!
Ja. Så firade vi idag. Hoppas att ni också har haft en skön midsommarafton. Med eller utan murmeldjur.
Var tvungen att stanna på ett gäng parkeringsfickor på slingervägen. Så att både jag, Johanna och bromsarna fick pusta ut. Stefan och Sara ville bara stanna för att gå ut och titta ner på alla "skitcoola" stup. Tror att det kallas skitcoolt när Sara går nära stupet. Och mamma skiter på sig.
Snart färdigslingrat. Trieste syns långt där nere.