Simson
Undrar om jag är släkt med Simson. Ni vet han vars styrka satt i hans långa hår. Jag var nämligen hos friselören idag. Fick en mild utskällning. Och kortare hår. Hon sa att hon tyckte att jag har så många olika fina naturliga nyanser i håret. Jag frågade hur mycket hon ville låna. Egentligen var det nog bara ett annat sätt att säga att jag är alldeles grårandig i håret. Men grått är ju också en nyans. Och naturligt är det ju. Att bli gråhårig. Själv skulle jag nog säga att jag är grå-och-ljusbrun-randig. Som en bondkatt ungefär. Men det gör inget. Jag gillar katter. Så jag är nöjd. Så länge jag slipper kräkas upp hårbollar.
Hur som helst. Tillbaka till min släkting Simson. Jag är så himla trött just nu. Så jag undrar om inte min energi faktiskt satt i håret. För den är lika väck som mina frissiga lockar. Får kolla efter Simson i släktträdet imorgon. För nu tänker jag gå och knoppa. Nöjd är jag i alla fall. Som jag brukar vara när jag varit hos min finfina frisör. Hon är duktig hon. Den där Delila.
Nä precis. Hur kul är det om man bara är ljusbrun. Och inte har några grå ränder. Gaska upp dig katten. Du blir nog snart också randig.