Breaking bad

Sitter här och tittar på Breaking bad. Teveserien ni vet. Kemiläraren som fick cancer och började tillverka amfetamin för att försörja familjen. Från beskedlig medelålders tunnhårig lärare. Till hårdnackad medelålders snaggad knarkhandlarmaffioso. Han blev really bad. Badbad.
 
Funderar på om man själv skulle bli det. Ja alltså inte snaggad knarkhandlarmaffioso. Utan bli lite mer bad. Inte så himla jättebad bara. Inte badbad. Inte börja tillverka knark. Eller skjuta folk i knäskålarna. Behöver ju inte ens raka skallen. Även om jag kan tänka mig en relativt kortklippt kalufs. Och bara bli lite småbad. Då och då. Som att ta ett glas vin på en tisdag. Och äta godis på en torsdag. Och ta en macka och en latte till lunch någon gång. Och gå en kvart tidigare från jobbet en dag bara för att shoppa något. Som man inte ens behöver. Till ordinarie pris. Och...men hallå. Då är jag ju redan det. Lite bad. Ja faktiskt. Mutti. The badass mom. Yeah.
 
En annan badass mom. Kanske lite mer bad än mig. Hon röker ju till och med. Fast i och för sig. Hon äter säkert inte macka och latte till lunch.