mutti's blogg

Det blir inte alltid som man tänkt sig. När vi kom till landet i fredags kväll bestämde sig min kroppstemperatur för att tävla med sommarvärmen. Den nöjde sig inte förrän den kom upp till trettionio grader. Min hals som inte ville vara sämre gav sig också in i tävlingen. Och slängde in ett gäng streptokocker. Tackar tackar. Ingen som tänkte fråga mig kanske? Om jag ville vara med.

 

Hur som helst bestod helgen därmed mest av horisontellt läge. I hammock. Vid uppehåll. I säng. Vid regn. Det gäller ju att variera sig. Men det blev inte så mycket action direkt. Om man inte räknar hammockgungningar som action. I så fall var jag riktigt djärv. Och inte bara gungade fram och tillbaka. Utan även från sida till sida.

 

Imorse var jag och hälsade på farbror doktorn. Likt två polisfilmsmästerpoliser som motvilligt låter sig imponeras av en polisfilmsmästerskurk, wuoade både han och labbkillen när de tittade i min hals. "Wuo, så rött!". "Wuo, vilken halsfluss!". Jajamen. De kan de. Mina streptokockmästerskurkar.

 

Nu sitter jag här och väntar på att mina nya antibiotikakompisar skoningslöst ska utrota hela den illasinnade streptokockligan. Det kan man kalla action. Själv hejar jag på. Ungefär som polisfilmsmästerpolisernas polisfilmspolischef. Och ser jag inte resultat inom fyrtioåtta timmar. Så blir det suspendering. Basta.