Maskerad

Regn, regn, regn. Blött och trist. Men maskarna har kalas. Maskerad. Kors och tvärs likt spaghetti plaskar de runt på trottoarerna. Så fort regndropparna börjar falla krälar de upp från dikeskanter och rabatter. Upp på asfalt och gatsten. Och när de små slemkorvarna hunnit ända in till Sergels Torg. Från förortens grönska. Då har det regnat länge. Alldeles för länge. Eller så har de bara varit ovanligt snabba. Springmask.
 
Nu har regnet i alla fall bestämt sig för att sluta. Så maskarna har krälat hem igen. Till sina diken. Och rabatter. I alla fall de som höll sig kvar i förorten. De som drog in till stan är det värre med. De hann nog inte ens till Norrtull. Innan gatorna blev torrlagda. De ligger kvar på asfalt och gatsten. Mer likt vaniljstänger. Än spaghetti. Nu är det jag som får gå kors och tvärs på trottoaren. Gå över lik. Likmask.
 
Och det räcker med att läsa nyheterna. För att inse att det inte bara är maskarna som borde kräla tillbaka dit de kom ifrån. Det finns fler. De som mobbar, förtrycker, hatar. Enfaldiga exemplar. Som misshandlar. Med ord och mening. Vissa gör det i skuggorna. Andra gör det öppet. Slår in det i vackert papper. Kallar det partiprogram. Pryder det med en blå och gul blomma. Och sprider sitt hat. Och förtryck. De borde lära av maskarna. När ovädret lägger sig. Då är det dags att kräla hem igen. Till under den sten de kom ifrån. Dräggmask.
 
 

Yes you do...