Handlingskraftig

Svosch. Redan fredag. Igen! Fantastiskt vad veckorna snurrar på. Men fredagar är ju förstås alltid välkomna.

Ida, som är här och hälsar på, och jag stannade i affären på vägen hem för att skaffa det som saknades till fredagsmyset. Två gräddfil, en getost och två chokladkakor. En lite kufisk blandning. Och ingen storhandling precis. Vilket man inte kan säga om damen före oss i kön.

Hon hade nämligen en hel kundvagn fylld upp till bredden. Av tortillabröd. Endast. En kundvagn med tortillabröd. Kommer lastat. Jag har aldrig sett så många tortillabröd i sällskap förut. Ida och jag hade väldigt roligt. Fnissade och viskade små kommentarer till varandra. "Tacos ikväll?", "Vi kanske skulle köpt sjuttioåtta getostar till", "Måste ha varit mängdrabatt". Och så vidare. Vi gjorde oss alltså lustiga över denna storhandlande dam. Fast i lönndom. Eller...jag försökte låtsas som att vi fnissade åt någonting annat. Men med tanke på tortillatantens blickar tror jag att jag misslyckades helt och hållet.

När hansomsattikassan hade slagit in hela tortillaberget sa "Det blir hundra kronor tack" så fnissade jag inte längre. Men va fan. Hundra spänn. För en triljon tortillabröd. "Men...men vad kostar de egentligen?" frågade jag HSSIK (hansomsattikassan). "Tio kronor för fem förpackningar". Nu var jag ärligt talat, i tanken i alla fall, redan på väg genom hela butiken älgandes som en brunstig ko, för att lassa ner resterande tortillaförpackninger i en egen vagn. Men besinnade mig i tid. För vad tusan skulle jag ha dem till. Egentligen.

För våra fem grejer fick vi betala nästan lika mycket som TT (tortillatanten). Jag gnällde lite på vårt så mycket dyrare kilopris men tröstades av HSSIK med att jag ju trots allt fick sju kronor i rabatt för att jag köpte två chokladkakor. Han föreslog att jag skulle köpa hundra stycken chokladkakor. Då skulle jag ju spara trehundrafemtio kronor. Jag tackade för omtänksamheten. Men nöjde mig med två.

När vi fnissandes som två redbullstinna fjortisar gått ut ur affären så höll Ida på att skratta ihjäl sig. Hon hade nämligen räknat ut att den storhandlande damen precis hade köpt fyrahundra tortillabröd. Fyrahundra! Wow. Vilket jäkla fredagsmys! 


Taco hej!