händelselöst?
Jaha. Vad är orsaken till att jag inte bloggar så ofta då? Skulle man kunna undra. Är mitt liv så händelselöst så att det inte finns något att skriva om kanske? Nä. Det skulle jag inte vilja påstå.
Idag till exempel på tunnelbanan hem så satt jag brevid en full och galen terrorist. Eller, kanske inte. Men han skulle verkligen kunnat vara det. Faktiskt.
När han satte sig brevid mig så kände jag först en redig ölstank. Som från ett helt flak (med studenter). Ett fyllo, tänkte jag.
Men stanken kom bara från flaskan han drack ur och ett fyllo såg han verkligen inte ut som. Verkade inte så himla full heller. Nä. Inget fyllo, tänkte jag. Men så började han stampa vilt med fötterna och fladdra med händerna så hela sätet skakade. Nervös som en hund i en kinaresturang. Och varför sitter han och kramar sin väska sådär hårt? Oops. Det är säkert en bomb i väskan. En terrorist, tänkte jag.
Funderade på att byta till en mindre riskabel del av tåget när jag märker att han börjar prata med någon i telefon. Högt och ljudligt. Och med inlevelse. Hm. Inte så diskret för att vara terrorist. När jag sneglar på honom så ser jag att han inte har någon telefon. Okej. Inget fyllo. Ingen terrorist. Ett psykfall, tänkte jag.
Från att ha stålsatt mig mot ölstank, skakande säte, förmodade väskbomber och ett galet fladdrande pladder förberedde jag mig istället för ett vansinnigt psykutbrott inkluderande minst ett järnrör och en machete.
Men innan han hann sätta igång, så somnade han. Jaha. Kanske bara var en nervös snubbe som törstade efter både öl och sällskap. Men lite spännande blev det ju i alla fall. 
Ungefär sådär såg han ut. Fast inte lika gul.