Griller
Nu sitter jag här igen.
Med fingrarna på tangentbordet. Beredda som små scouter på helspänn. Väntande på att inspirationen ska flöda. Vilket inte händer. Idag heller. Men kanske ändå är den på gång. Jag tror jag känner lite...men nej. Ingen inspiration. Det var transpiration. För jag sitter mitt i en solstråle som varm och omtänksam försöker hjälpa mig på traven.
Men någon där ute har faktiskt lagt beslag på mina tankebanor. (Konspiration.) För mina tankebanor som tidigare fungerade som bergochdalbanor, känns för tillfället som små trista rutschbanor. Åttio centimeter höga. I helgjuten orange plast. För barn upp till tre år.
Jag tror jag ska börja göra som andra bloggare istället. Skriva allvarliga och seriösa inlägg. Till exempel om vad jag har för kläder på mig. Svarta joggingbyxor, grått linne och blå munkjacka. Om ni vill veta. Mycket intressant.
Eller om hur det går med motionen. Snabb promenad med Sara och Johanna igår. I och för sig till affären för att köpa fika. Men ändå.
Eller om vad vi ska äta till middag. Grillad fläskfilé. Jorå. Grillpremiär för i år. Tyvärr har vi en riktig skitgrill. Så vi får ugnssteka fläskfilén först. Och sen grilla den en kort stund, för att den ska bli lite sotig. Och smaka rök. Och för att reta grannarna.
Nä. Det är nog ingen bra idé det här. Och skriva om kläder, mat och andra trista saker. Jag väntar nog hellre på att inspirationen ska komma tillbaka. Den är nog bara på semester. Och tills den återvänder till mig, dess ödmjuke innehavare, så kommer här en dikt. I repris. Gokväll.
Min hjärna känns som mos.
Inspirationen flög sin kos.
Kanske drack den Red Bull.
Fick vingar och blev full
av desperation och drog
till närmsta sketna krog.
Ikväll får det därför duga
med bilden av en fluga.
Men, suck, jag var så trög
att den jäveln också flög.