Beklämmande
Stefan använde nämligen sin högra hand som dörrstopp på jobbet och fick ta en femtimmarssväng förbi akuten på vägen hem. När Stefan så kom hem mitt i natten hade jag hunnit drömma om minst ett par alternativa hemkomster. En där han var gipsad från fingerspetsarna upp till axeln. På båda armarna. Och en där han kom hem med handen i en papperskasse. Typ takeaway.
När han sen kom hem och inte ens hade bandage blev jag faktiskt riktigt förvånad. För om Stefan självmant åker till akuten så tyder det på åtminstone en handfull krossade skelettdelar. Eller ett par tre avslitna ledband. Men icke sa nicke. Och läkaren likaså. Skelettet var i prima skick. Resten får tiden utvisa. Om fingrarna inte slutar fladdra när Stefan vinkar hej då på morgonen, då bör nog även ledbanden kontrolleras.
Gips eller inte. Med en rejält klämd hand så kan han trots allt inte jobba. Så han får sitta hemma och vakta soffan istället. Åtmistone ett par dagar. Klämdagar.
Ja det kunde ju varit värre som sagt.
Undrar vad det är i de två andra lådorna...