Utanstreck

Puh och pust. Fem arbetsdagar i sträck. Utan streck. Arbets-dagar. Med streck. Men hur som helst i sträck. Det går i och för sig riktigt bra. Men det där småfixandet som jag brukar göra på onsdagen och som jag faktiskt inte ens tänker på att jag gör, det måste ju fixas en stund varje kväll istället. Och på helgen.

Men nu är det mesta gjort för den här veckan. Så nu sitter jag här. Och luktar på blommorna. Eeh. Och bloggar lite. Nu när bredbandet äntligen fungerar som det ska efter en lyckad routerinstallation. När möjligheten att gå in i förrådet har återuppstått efter en tämligen aggressiv utrensnings- och sorteringsaktion. När ordningen infinner sig i linneskåpet efter det att den halvan som bestod av sunkiga handdukar, fula dukar och gardiner från åttiotalet har sorterats bort. När kläderna åter syns i min garderob efter det att den halvan som bestod av sunkiga tröjor, fula byxor och skjortor från åttiotalet har gått samma väg som sina linneskåpskompisar. När rentvätten ligger färdigvikt i tvättstugan. Utom de förbannade ensamma strumpjävlarna som alltid ligger kvar. När Saras slitna hårtoppar noggrant klippts bort, sörjts samt fått en hastig begravning i soptunnan. När middagen snart är klar att ätas.

Då sitter jag här. Och tar det lugnt. Bloggar lite. Samtidigt som Stefan lagar mat i köket. Och sjunger Lit de parade av Ulf Lundell. Jorå. De är helt okej ändå. De här femarbetsdagaristräckveckorna. Utan streck.