mutti's blogg

Här kommer den utlovade rapporten från mitt ipodlagningsonsdagsäventyr.

Först en klassisk förebild.


Jag började med att värma upp limmet som skärmen sitter fast med. Fram med värmepistolen bara.


Dags att lossa skärmen


En halvtimmes pillande, en ännu mer trasig skärm och tre avbrutna naglar senare. Och en himla tur att jag kom ihåg att spara undan home-knappen som ni ser nere till höger.


Sen var det dags att skruva bort ett antal skruvar som var de minsta jag någonsin sett. Eller rättare sagt. Nästan sett. Under skyddsplåten finns moderkortet. The mutti board.


Och så där såg det ut. Mitt i sitter förresten batteriet. Sen började de verkliga problemen. När jag skulle lyfta upp moderkortet lite för att ta loss kontakten till lcd-skärmen. De har ju för sjutton gubbar limmat fast allting överallt. Sabla klisterligister.


Fjorton lågmälda svordomar senare (går inte att svära yvigt när man måste vara säker på handen) är den gamla skärmen borta. Och Ipoden ser mest ut som en byggsats med små stim av miniskruvar runtomkring. Den nya skärmen ligger redo för att sättas fast. Vilket var det pillrigaste jobbet hittills. Kontakten ska nämligen sitta fast på undersidan av moderkortet. Men det lyckades till slut. Och sen var det bara att göra om allting. Fast baklänges.


Och sisådär! Som ny. Med hel skärm och fungerande display dessutom.


En liten, liten detalj bara. Av/på-knappen fungerade inte. Attans. Bara att börja om från steg ett igen. Suck. Ja ja, tur att man har tålamod.

Synd bara att det visade sig att kontakten till av/på-knappen måste ha gått sönder redan när jag lossade skärmen från början, eftersom den hade fastnat i limmet och måste rivits sönder lite. Och synd bara att jag i min felsökningsiver, istället för att laga av/på-knappen, råkade ha sönder även den fula lilla kabeln mellan volymknapparna och moderkortet. Men vad tusan. Ska det göras så ska det göras ordentligt. Låt oss ha sönder alla knappar.

Ipoden fungerar ju ändå, eftersom både av/på och volym går att reglera via displayen. Men den är lite handikappad. Handiknappad.

Med andra ord fick inte detta äventyr ett sådär lyckligt slut som man skulle kunna önska. Spännande var det i alla fall. Och pillrigt. Alldeles för pillrigt. Och svårt. För det är inte alls lika lätt som på instruktionsfilmen. Dessutom saknades en hel del detaljer i filmen. Så även om man är en gnutta galen och har rejält med tålamod och pillrighetsvana, så är detta inte att rekommendera. Inte om du inte vill ha en handiknappad Ipod i alla fall. 

Bättre hade det nog varit med den där extraförsäkringen man kan ta när man köper en Ipod. Hos Mediamarkt till exempel så kostar den bara ett par hundra för första året. Men det var ju liksom för sent för oss. Tur att man har drulleförsäkring i alla fall. Så får Sara en ny Ipod för självriskspris. Blir i alla fall en femhundring billigare än att bara köpa en ny.

Full drulle kanelbulle!