Puckelpaus

Sitter tillsammans med familjen och tittar på en spännande psykorysarskräckisfilm. Mysko men spännande. En GT i ena handen och den andra i chipsskålen. 

Plötsligt pausar någon filmen. Mitt i ett blodigt knivdrama. "Oj, vi måste pausa för nu börjar Gladiatorerna." Men jösses. Så ofantligt roligt. Nu ska vi alltså i enochenhalv timme sitta och titta på när vuxna (?) människor pucklar på varandra, slänger varandra nerför tjockmatteberg och ser till att åtminstone en varje vecka bärs ut med bruten arm, avsliten hälsena, nackskada eller i varje fall ett krossat självförtroende. Innan vi får reda på om mr and mrs massmördare åker dit eller inte. Och tillfångatagna blondinen överlever. 

Nä fy för Gladiatorerna. Tacka vet jag knivmord och riktigt urflippade psykopater. Men visst. En actionfilm eller romantisk komedi är ju heller aldrig fel. Eller en klassisk äventyrsfilm. Eller varför inte en krigsfilm. Ja för tusan. Till och med en tungsint film noir är bättre än Gladiatorerna.

Ja, ja. Nu är det bara en halvtimme kvar. Skönt. Och när vi sätter igång filmen igen, så känner jag att jag nog kommer att behöva pausa en stund. För att titta på Helgmålsringningen som jag har spelat in. Och sparat till precis ett sådant här tillfälle.

Hämnd. Mohahaha.


Iiih-hi iiih-hi iiih-hi...
#1 - - Karin:

Vet precis vad du gått igenom. Har precis genomlidit 90 minuters skit-tv...känns som att Gladiatorer, fångar på fort och Robinson är såååååå 90-tal! Nä tacka vet jag Allsång på Skansen, jag och mina monster och Dr Mugg är mer på min nivå

#2 - - camilla:

haha jag hade hotat med att anmäla den som vill se på gladiatorerna till att vara med som utmanare!