Vardagsliv

sock sucker

Efter cirka fem timmars tvättstugetjänst har ett av världens högsta och mest osorterade strumpberg nu förvandlats till en hög hög med ihopparade strumpbollar.

I flera år har vi haft alla strumpor i ett enda virrvarr, som bott i två stora lådor i tvättstugan. Denna strumphärva har medfört att det förmodligen var barnen Nyberg som startade trenden att ha två olika strumpor på sig. Inte för att de tyckte det var snyggt. Utan för att det helt enkelt inte gick att hitta två likadana.

Ida och Sofia gav upp och köpte helt enkelt nya när de flyttade hemifrån. Kvar finns ungefär trehundratjugosju par strumpor, som nu alltså har återupptagit sitt samboskap. Och sjuttiotre ensamstående singlar. I alla färger och storlekar. Från storlek tjugoåtta med gulliga rosa hästar på till noppriga smutsgrå sportsockor i storlek fyrtiotvå.

Nu undrar ni säkert varför vi har strumpor i storlek tjugoåtta med gulliga rosa hästar på. När yngsta dottern är fjorton och har samma storlek som alla andra av det kvinnliga könet i den här familjen, det vill säga mellan trettiosexochenhalv och trettiosju. Det undrar jag också.

Förmodligen har dessa pluttstrumpor legat i den understa lagret i denna sedimentära strumpbergart. Trots avsaknaden av trilobiter kan jag nog relativt säkert datera dessa strumpor till omkring tjugohundrafyra.

Alltså måste nu operation strumpröjning påbörjas. Det vill säga öppning av trehundratjugosju strumpbollar för artbestämning och storleksmätning.

Eller så ger jag upp. Slänger hela skiten och köper nya. Men det säger jag bara. Inte en enda ensamstående strumpjävel vill jag se igen. För då syr jag ihop dem med en halvmeter tråd så får barnen Nyberg gå omkring med strumpboja. Och vem vet. De kan ju starta en ny trend. Igen.



Så kan man också göra om man har singelstrumpor som vill ha en kompis. 
Men hu. Kolla på han där i mitten. Det är någon som verkligen har förtjänat en strumpboja.