Gilla la la la läget

Usch nu blir det bara mörkare och kallt är det och snart kommer snön och hu vad jobbigt och så trött man kommer att vara jämt och vad hemskt att det är tvåhundrasjuttio dagar kvar till semestern.

Mm. Så kan det låta nu när hösten har kommit. Men du. Det hjälper inte. Sommaren kommer inte tillbaka. Jag lovar. Det enda som händer är att man blir sur och grinig. Så varför inte bara gilla läget? Ja, alltså, nu menar jag inte att med en stor suck rycka på axlarna och försöka pina sig vidare. Jag menar verkligen GILLA läget. 

Hitta de positiva sidorna med hösten. Inte bara med de där klara, fina, soliga höstdagarna. Utan även med de gråa, disiga tisdagsmorgnarna. Bonda lite med kylan, mörkret och regnet.

Det är så skönt när det blir kallare. Jag får ta fram mina ulltofflor, min varma halsduk, (nej inte mössa - där går gränsen) och min sköna höstjacka. Du och jag kylan. Du och jag.

Så underbart när det är mörkt och mysigt. Ingen jobbig sol som bländar. Ingen som ser mina påsar under ögonen. Eller mina otvättade fönster. Tack mörkret för att du skänker lite ljus i tillvaron.

Härligt att det regnar så folk slutar tjata på mig att jag borde gå ut i det vackra vädret. Jag slipper tvätta fönster, hänga ut tvätten, sopa altanen och skaka mattor. Så skönt att vara inne och göra vad jag vill.

Så tack hösten. Jag är så förbannat glad över allt jävla mörker, den satans kylan och regnet som bara öser ner. Särskilt i morse. När jag väntade på den sabla bussen som var försenad. Tack.




Jodå. Jag gillar faktiskt hösten. Trots allt.