Ett mörker i ljuset
Nyss var det vårdagjämningen, idag är det Vårfrudagen och på söndag ställer vi om till sommartid. När väckarklockan ringer så har solen gått upp och fåglarna kvittrar. Vår, vår, vår. Härligt, härligt, härligt. Men. Våren för inte bara med sig hopp, ljus och piggelin. Det finns en annan sida av ljuset också. En mörk sida.
En grupp människor i vårt samhälle kommer med anledning av vårens inträdande att känna ett stort utanförskap. Vi i MTRF kommer att avvika än mer från er andra och åter igen få känna på svårigheterna med att anpassa oss till samhällets oskrivna regler. Som ordförande i MTRF (MorgonTröttas RiksFörbund) känner jag stor oro.
Nu kommer vi på morgnarna inte längre att kunna smälta in bland er andra vinterglåmiga, sega, trötta människor. Ni andra, som med hjälp av våren, ljuset och fågelkvittret har lyckats byta ut vintermorgnarnas kolasmet som invaderat kroppen, till en lätt och luftig sockerdricka. Ni andra som fullkomligt sprudlar iväg till jobbet på morgonen. Men inte vi. Vi i MTRF lider av KMS (Kroniskt MorgontrötthetsSyndrom). Vi sprudlar inte vi. Vi fortsätter att segna upp ur sängen på morgonen. Här hjälper inte solljus eller någon jävla trast som låter utanför sovrumsfönstret.
Men i övrigt så tycker jag att våren är störtskön. 