Vardagsliv

En kort en lång

Idag har jag bokat en veckas semester på Kreta i sommar. Hotellet verkar mysigt och stranden ser härlig ut. Med all inclusive så är det inte heller någon som behöver gå varken törstig eller hungrig. Det ska verkligen bli jätteskönt! Synd bara att det inte är jag som ska åka.

Jag har bara hjälpt till med bokningen. Det är fröken femtonåring och pojkvän som ska åka. Själva. Inga vuxna som tjatar och övervakar. Bara slappa, bada, sola, äta och dricka. (Läsk alltså. Läsk för tusan! Annars blir det fotboja i Bamseklubben!)

Och nu tycker ni säkert att jag har blivit galen. Jag och övriga inblandade föräldrar. Som låter ett så ungt par åka utomlands själva. Nejdå. (Kanske förresten. Lite. Men jag tror inte det. Hoppas jag. Det går nog bra. Eller?) Ibland måste man nog låta barnen ta ett lite större kliv. Funkar inte alltid med betryggande små myrsteg på en väl upptrampad stig.  

Jag är hur som helst övertygad om att deras resa kommer att gå jättebra. Själv är jag mest avundsjuk. Men jag har ju faktiskt varit ute på en resa idag jag också. Inte så lång resa kanske. Ett par kilometer eller så bara. Resa och resa förresten. Promenad kanske det kan kallas. Men det fanns både sol, vatten och klippor inblandat. Och skönt var det. Jätteskönt.


Vårpromenad på isen. Skönt. Och helt gratis. Men vi var fega och gick brevid.
Förresten...hej Anna!