På väg
Denna vecka har jag av olika anledningar fått åka bil till jobbet ett par morgnar. Jag roade mig då, naturligtvis, med att istället betrakta mina medtrafikanter i de andra bilarna. Och ja. Även de utförde en hel del av sin morgonrutin på väg till arbetsplatsen.
Jag kunde konstatera att den allra vanligaste ståibilkösysslan, framförallt bland män i medelåldern, är noggrann rengöring av näsborre med hjälp av pekfinger. Förutom detta så åts det både smörgåsar och dracks kaffe. Precis som i kollektivtrafiken. Inga större överraskningar alltså.
Den som vann veckans morgonfixartävling i bil, var dock en dam som jag hade möjlighet att spana på under en ganska lång tid, eftersom våra bilar rörde sig växelvis och tämligen långsamt i morgonrusningens båda filer mellan Brommaplan och Alvik. Denna tant...eller förresten. Låt oss kalla henne för något så att jag slipper hitta på fjorton synonymer för tant. Och få feministbloggarna på mig. Vi kallar henne för Betulda.
Betulda utförde en av de mest avancerade sminkningarna som jag någonsin sett. Och dessutom åkandes i en bil. Betulda gick igenom hela fejset, från ögonbrynen ner till hakspetsen. Verkligen imponerande. Skulle det ha varit. Om det inte var så att det var hon som körde bilen också. Med mascaran i högsta hugg, innerbelysningen tänd i morgonmörkret och blicken fastklistrad i backspegeln. Hu. Hon var inte säker hon. Gamla Bettan.
Jag tror jag håller mig till tunnelbanan i fortsättningen. Känns säkrare. Men det förstås. Jag vet ju inte vad Gamla Bettan jobbar med. Hon kanske är tunnelbaneförare. Hu.
Nämen Bettan. Inte nu igen.