Karameller eller
Här hemma är det rena rama julfabriken på helgerna.
Idag har vi slagit in julklappar så att ljusen glöder och snörena krullar sig. Naturligtvis har vi för varje paket vi slagit in även satt på en liten etikett och skrivit vem det är till. Det blir så besvärligt annars. När alla paket är inslagna och vi båda förvirrat står och tittar på dem utan att komma ihåg vad det är i dem. Och vem som ska ha vilket paket. Nä, det vill man ju inte uppleva igen. Även om det kan bli lite småskojigt på julafton när yngsta dottern får ett par kalsonger och morfar en Ipod. I alla fall tyckte morfar det.
Vi har tillverkat karameller i fabriken idag också. Den första satsen brände vi. Jag. Sockerlagen i kastrullen såg ut som kokande tjära. Funderade ett tag på att påstå att det var lakritskarameller. Men var tyvärr tvungen att erkänna att jag trodde att jag skulle hinna slå in ett par julklappar medan sockerlagen kokade på spisen.
Till slut blev det i alla fall två sorter. Som inte var svarta. Rosa med hallonsmak. Ljusgröna med apelsinsmak. Jo, jag vet. Det borde varit orangea med apelsinsmak. Men den gula färgen var slut. Och vem har sagt att man måste vara som alla andra. Vi försöker lära våra barn att man ska vara som man själv vill. Det finns så många andra som är som alla andra. Så därför är våra apelsinkarameller gröna. Sådeså.
Imorgon ska vi koka knäck och kola. Vi får se vilken färg det blir på dem. Och så ska vi köpa gran. En rödgran. Som är grön. Se där. Han som döpte en ofantligt grön gran till rödgran, han ville inte heller vara som alla andra. Eller så var han helt enkelt bara färgblind.
Rosa hallon och gröna apelsiner. Eller var det röda apelsiner och gröna hallon?
Jo, så var det. Eller? Fan. Skulle skrivit etiketter på dem också.