FT
Igår var jag hos farbror doktorn. Jag tog bort en leverfläck som inte ville vara som alla andra. "Ingen fara" sa doktorn. "Bara en åldersförändring". Ok. Det är lugnt. Lugna puckar. Tant optikern sa ju samma sak när jag fick läsglasögon för ett par veckor sen. "Bara en åldersförändring".
Jag accepterar det. Jag menar - jag är ju redan full av åldersförändringar. Hår växer plötsligt på de mest konstiga ställen. Hud börjar hänga lite här och där. Uttryck som "Usch vad tomaterna är dyra nu för tiden" eller "Det är ju en dag imorgon också" börjar ramla ut ur munnen. Men det är ok. Jag känner mig tillfreds med min ålder.
Men sen hände det. När jag gick ut från farbror doktorn. Ut på Sergelgatan mitt i stan. Då gjorde jag det. Gjorde det där som "vi yngre" skakar på huvudet åt. Det där som "vi yngre" flinar åt. Det där som bara gamla småstirriga tanter gör. Jag gick ut med de blå tossorna på mig. Ja, ni läste rätt. De BLÅ TOSSORNA! Herregud. Nu är det kört. Jag har blivit en FT. En Förvirrad Tant. Den största åldersförändringen av dem alla. Nu fattas det bara att jag börjar prata med mig själv också. För det gör jag väl inte än? Nej mutti, det gör du inte. Ooops!
Nej, det är lugnt;)